Utställningen “Hjärnvågor” ser på vad som händer i hjärnan när vi gör någonting kreativt. När händerna skapar någonting, syns det i hjärnan då?

Den första idén till den här utställningen kom 2020, när Finlands hantverksförbund utsåg täljning till årets hantverksteknik. Att tälja har varit en nyttig verksamhet som behövdes i vardagslivet, och nu har det blivit någonting annat. Kanske en fritidsaktivitet, någonting som vi gör för att det är nyttigt och hälsosamt. Om det är hälsosamt borde man kunna mäta det, och jämföra siffror för att se om den som lär sig tälja mår bättre än den som inte gör det.

Jag kunde redan tälja, men jag ville göra en riktig djupdykning i den här tekniken och undersöka hur det går till då händernas kunskap möter ett samhälle som kanske inte riktigt har någon plats för den längre.

Utställningen bär spår av en del av det som har hänt sedan dess. Samhällsförändringar, isolering, självförsörjande och artificiell intelligens kan alla på ett eller annat sätt synas i konstverken. Det som finns kvar av den ursprungliga idén är det här: Allt måste inte vara nyttigt, och allt går inte att mäta.

————

Näyttely tutkii, mitä tapahtuu aivoissa kun me teemme jotain luovaa. Kun kädet luovat jotain, näkyykö se aivoissa?

Näyttelyn ensimmäinen idea tuli 2020, kun Suomen käsi- ja taideteollisuusliitto valitsi vuoleminen vuoden käsityötekniikaksi. Vuoleminen on ollut hyödyllista toimintaa, jota tarvittiin jokapäiväisessä elämässa, ja nyt se on muutunut joksikin muuksi. Ehkä se on vapaa-ajan harrastus, jotain mitä me teemme koska se on terveellistä. Jos se on tervellista, meidän pitäisi pystyä mittaamaan sitä. Meidän pitäisi tutkia, onko tekniikan oppineiden terveys parempi?

Osasin jo vuollaa, mutta halusin tehdä syvän sukelluksen vuollaustekniikkaan, ja tutkia mitä tapahtuu kun käden taito kohtaa yhteiskunnan, jolle ei ole enää tilaa sellaisille asiolle.

Näyttelyssä on jälkiä sen jälkeen tapahtuneista asioista. Yhteiskunnallisia muutoksia, sosiaalinen etäisyys, omavaraisuus ja tekoäly kaikki näkyvät teoksissa. Alkuperäisesta ideasta jää jäljelle tämä: kaikki ei tarvitse olla hyödyllistä, ja kaikki ei ole mahdollista mitata.

————

The exhibition examines what happens in the brain when we do something creative. When our hands create something, can this be seen in the brain?

The first idea for this exhibition came in 2020 when the Finnish crafts council chose whittling as the craft technique of the year. Whittling has been a useful skill that was needed in everyday life, and now it’s become something different. Maybe a relaxing leisure activity, something we do because it’s healthy. If it's healthy, the effect should be measurable, we should be able to compare numbers and see if those who learn to whittle do better than those who don’t.

I already knew how to whittle, but I wanted to do a real deep dive into this craft and investigate what happens when the skills of the hands meet a society that might no longer have a place for them.

The exhibition bears traces of some things that have happened since then. Changes in society, isolation, self sufficiency and artificial intelligence are topics that can all be spotted in the works. What remains of the original idea is this: not everything needs to me useful, and some things are not measurable.